Gyula Benczur (1844 - 1920) was a Hungarian painter and pedagogue. He won international success with his first few paintings, winning several competitions. He assisted Karl von Piloty with the frescoes of Maximilianeum and Rathaus in Munich. He also illustrated books by the great German writer, Friedrich Schiller. He was commissioned by the Bavarian king Ludwig II to paint Rococo themes. Later he was offered numerous international teaching positions, including offers in Prague and Weimar, but accepted a position in Munich, one of his most distinguished pupils being the Swiss-born American painter Adolfo Meller-Ury. Benczur was later a favorite among the Hungarian upper-class, painting numerous portraits of kings and aristocrats. He was considered a rival in historical painting to Makart. During his lifetime, Benczur won numerous awards. His self-portrait is on display at the Uffizi Gallery in Florence.  Related Paintings of Gyula Benczur :. | Woman Reading in a Forest | Noli me tangere | Christ on the Mount of Olives | Portrait of odon Eder | Loszlo Hunyadi's Farewell |
Related Artists:
George Price Boyce.RWS
1826-1897 English painter. He was the son of a prosperous wine merchant and pawnbroker. His childhood was spent in London, and in 1846 he was apprenticed to the firm of architects Wyatt & Brandon, where he remained for three years. He was always fascinated by ancient buildings but gradually lost interest in architecture as a career. In 1849, perhaps as a result of meeting David Cox at Betws-y-Coed (Gwynedd, Wales), he decided to become a painter. In the early 1850s Boyce drew landscape and architectural subjects with a fluent watercolour technique derived from Cox. In 1854 Boyce made an extended journey to Italy; he painted views of buildings in Venice and Verona, which were commended by Ruskin, and semi-abstract twilight studies
Adeodato Malatesta
Italy (1806 -1891 ) - Painter
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.